Att fylla år brukar vara något jag längtar till. Räknar ner månader, veckor och dagar innan det är MIN födelsedag. I år har det inte varit så. Visst var man lite pirrig på morgonen när man hörde dom tissla och tassla innan dom kom in och sjöng men ingen direkt längtan som annars. Redan vid nyår när jag och Steve tittade upp på stjärnhimmlen och pratade om det nya året kände jag en ångest i magen. 25 år. Det känns så vuxet, inte gammalt men vuxet. Nu är man är inte ungdom längre utan vuxen. Dags att ta tag i sitt liv och börja planera för sin framtid. Så kände jag då och det var nog det som gjorde att jag tog mitt beslut att börja studera härnere. Jag ville påbörja nåt. Jag älskade när man var 20 men jag älskar där jag är i dag också. Så mycket man har gjort och upplevt dom senaste åren. Rest, pluggat, jobbat och allt underbart roligt med alla vänner. Allt det där som man trodde man skulle sakna när man fyllde 25. Det är fortfarande här. Jag bor i Australien, har underbara vänner både här och hemma, festar som förut och upplever saker hela tiden. Jag älskar mitt liv och även om jag känner mig som 22 och tycker åren går alldeles för snabbt inser jag ändå att jag trivs. Jag trivs där jag är i mitt liv och med allt runt omkring mig. Visst saknar jag er alla därhemma. Men jag älskar mitt liv här!

Som jag avslutade på nyårsafton:
-Detta ska bli mitt bästa år någonsin...